emeliemarianilsson

känns som att dagarna flyger förbi, fast ändå inte. känns som att jag gäspar mig igenom varenda dag, en evig trötthet. jag är fortsatt halvtidssjukskriven och det som är viktigast för mig & min omgivning nu är att inse att det är såhär det är just nu. att acceptera att allting har sin tid och det får ta den tid det tar, och att känna att det är okej. jag vet att det är okej, men jag känner det inte, än.

utan nära&kära vet jag helt ärligt inte hur jag skulle ta mig igenom detta. och jag skulle vilja skrika ut världens största tackförattdufinns till staven, för att han orkar med att finnas här när jag behöver det. dag ut & dag in. det är inte alltid så lätt att umgås med någon som inte är sig själv, och framför allt inte så lätt att inse att man för tillfället är någon som man inte känner igen, någon som man inte kan definiera sig med. tur att jag har familj och vänner som kan påminna mig om vem jag egentligen är medans jag är vilse i denna dimma!

för att berätta något annat så pratade jag länge, länge, med terese i telefonen idag. saknar henne massor!! och det bästaste är att när vi pratar vid denhär tiden på året, så slutar det alltid (oftast) lika dant. att vi får spontanryck och bara kör, att vi bara gör det som vi ju sa att vi inte skulle, vilket inte är helt omöjligt i år heller!

 

igår var jag och träffade psykologen för första gången. det tog på krafterna men kändes samtidigt skönt efteråt. fick med mig ett gäng papper hem som jag ska fylla i tills nästa möte. på ett av papprena fanns en lista med vanliga symptom man kan få när man går igenom något sånthär, "du kanske känner igen några av dessa symptom?" sa han under tiden vi tittade på papprena som låg på bordet.. några?? tänkte jag, nästintill alla! när jag kom hem hade jag huvudvärk, frös och var trött. gissar att det var ett gäng anspänningar som släppte lite. somnade gott i soffan och försov mig även imorse, kommer inte ens ihåg att jag har stängt av väckarklockan men jag orkar faktiskt inte ens knappt bry mig. är snarare förvånad att jag inte försovit mig såhär rejält tidigare!

är sjukt sjukt sjukt gottesugen idag. pratade precis med älskling i telefon och det slutade med att hela samtalet handlade om gräddtårtor, chokladglass, chokladmousse, fruktsallad med vispad grädde, smågodis, marabou choklad, chips & dip.. haha. så nu ska jag rota i skåpen (för hundrade gången) och se om jag finner något jag kan tänka mig att stoppa i munnen (men antagligen inte för då hade jag redan hittat det), och göra poppisar till älskling!

 

igår var jag & papi och gjorde en höghöjds-äventyrshinderbana! det var superkul och man glömde av höjden ganska så snabbt. det enda läskiga var sista momentet, man var tvungen att häva sig över kanten och liksom bara kasta sig ut. utan något att stå på, utan något att sitta på, utan något att hålla sig i - och bara lita på att selen och vajern bär. jag satt och dinglade med fötterna ett ganska bra tag innan jag långsamt gled över kanten.

 

ligger och degar i soffan och tankarna går som vanligt på högvarv, fast ändå gör dom inte det tror jag.. på något sätt känns det som att jag är mer medveten om vad jag tänker än vad jag varit på länge. som att jag registrerar aktiviteten i min hjärna och att det inte bara är totalt kaos.
varenda gång jag ser mig i spegeln så är det första jag lägger märke till att jag ser ut som om jag inte har sovit på minst en vecka. jag är totalt gråblek i ansiktet och huden saknar både färg och lyster, om man bortser från den mörka färgen som jämt och ständigt hänger under mina ögon. tänk om jag kunde få vakna en dag och se utvilad ut? antar att den dagen inte kommer förens man känner sig utvilad.
det har ganska nyligen, typ idag tror jag, gått upp för mig att det är maj nu. april månad försvann i ett andetag och jag vet inte vad jag gjorde av dom 720 timmarna eller 43200 minutrarna. det känns konstigt att försöka minnas när det bara känns som en tjock dimma, som ett svart hål.
jag glömmer ofta bort saker nu förtiden. saker som jag ska göra. saker som är viktiga. som tillexempel att betala räkningar och deklarera. eller att svara på sms och ringa upp ett missat samtal. eller att älskling har spelning i stockholm imorgon..
det sistnämnda har jag väl iochförsig inte glömt bort, det känns bara så långt borta. jag har bara inte insett att tiden går så fort och att det redan är dags. jag undrar vad jag ska ha på mig?
när jag nu läser vad jag själv sitter och skriver, om viktiga (?) saker som att betala räkningar, svara på sms och vad man ska ha på sig, hur viktigt är det då? egentligen? när allt kommer till kritan? inte alls eller?
jag känner att det finns så mycket jag borde göra. jag borde ta tag i träningen och köpa mig det där gymkortet som jag pratat om i flera veckor, själva gymmet ligger ju faktiskt inte längre bort än hissen ned i samma port! jag skulle nog må bra av det. jag vill träna. samtidigt känner jag mig orkeslös och omotiverad. beach 12? nä. jag borde också dra nytta av att jag jobbar halvtid nu, se över min framtid och vad jag har att välja på. stanna eller gå? men jag orkar inte. jag antar att jag skjuter det framför mig för att jag vet vad jag borde göra, men jag vill inte samma sak som jag borde.

många tankar och liten verkstad. men jag får helt enkelt acceptera att min vardag ser ut så i dagsläget. vem sa att det var lätt att leva?

 

känner att bloggen dör i typ 7-10 dagar mellan varven. men what to do!? sen sist då så har jag, förutom att vara förbannad på försäkringskassan och diverse saker, fått ordning på grejerna jag skulle fylla i på försäkringskassan.se! papi fyllde år för en vecka sedan och i söndags överraskade vi med bowling och en superdupergod grillmiddag. det har hunnit gå ett helt år sen jag & hjärtat blev tillsammans och det har vi firat med massor av mys såklart! vi åt förresten en svingod brunch på hasselbacken med världens godaste marängswisch (stavning?) till efterrätt. mh mh mmh!
här är första bilden som togs på oss tror jag. innan jag åkte till USA förra året. älskling var med i mustaschkampen, därav snigeln på överläppen! i måndags var jag hos doktorn igen också, och jag är fortsatt sjukskriven på halvtid. känns både bra och dåligt, det är en svår balansgång vill jag lova! på måndag ska jag träffa en psykolog, och på måndagen efter ska jag tillbaks till doktorn igen, sen får vi la se vad som händer..

 

har spenderat det senaste dygnet hemma hos mami&papi, igår så rå-slappade jag&papi i soffan framför sm-finalerna som gick på tv. både iksu&storvreta vann på rutin, men jag hade nog hoppats att dalen skulle orka hålla i sin ledning! vi åkte och köpte en ny hallmatta också, för vi råkade spilla stearin på våran för typ en vecka sen. eller, världens bästaste papi köpte en ny. tusen tusen tack! så nu ska jag rulla ut den här i hallen innan staven kommer hem (han har varit i danmark och spelat) så får vi se om han märker någon skillnad!? och idag så va jag, mami&papi på XXL i bromma också och kollade på träningsskor, och så valde jag ett par superdupersköna (som också va väldigt fina såklart) och sen glömde kassörskan att scanna dom. ibland ska man ha tur minsann! tur för mig då alltså att jag har världens bästaste mami&papi! <3

 
nike free run +3 sitter som en smäck vill jag lova!
 
 

"Dopnamnet Emelie ökade kraftigt i popularitet under 1980-talet och 1990-talet efter att ha varit mycket ovanligt före 1970-talet, men har använts sedan slutet av 1700-talet. Emelie är en fransk form av Amalia som i sin tur är en latinsk form av gotiska namn som börjar på Amal som betyder 'verksam'.

Namnet har många alternativa stavningar, t.ex. Emilie, Emeli, Emmelie, Emmeli och Emelie. Och den engelska varianten Emily. Det finns i Sverige 27348 som heter Emelie, varav över 19 300 bär namnet som sitt förstanamn. Det finns dessutom nästan 2 800 Emilie, ca 600 Emeli, 400 Emmeli samt ytterligare några med mer fantasifulla stavningar. Smeknamn till Emelie är ofta Emme eller Emmi. En förkortad variant som också har blivit eget namn är Emmie.

Emelie hade före år 2000 namnsdag den 23 januari, men namnet togs bort ur almanackan för att ge plats åt andra namnsdagar. Emelie har numera inofficiellt namnsdag den 20 april, samma dag som Amelie och Amalia."

GALAXER I MINA BRAXER! JAG HAR (INOFFICIELLT) FÅTT MIN NAMNSDAG TILLBAKA!

 

..men självklart är den slutsåld överallt. morr morr morr morrrrrr!! om någon skulle råka se den någonstans så hojta till, eller överraska mig med en sjukpresent vetja, sånt har ju aldrig skadat  :)

 

ni sötkottar som ringer, det värmer (även fast jag inte orkar svara)
förlåt att jag inte lyfter luren men jag orkar bara inte just nu.
jag ligger ner hela tiden, är konstant trött och har ont i kroppen, väntar på att läkaren ska höra av sig med en tid för utredning så snart som möjligt. "borde bli denhär veckan" sa hjärtspecialisten på akuten men det tvekar man ju på nu.. har fått feber också, som grädde på moset liksom. i love my life eller vad?

 

bilden gör inte riktigt rättvisa mot hur det ser ut i verkligheten men, ömma armveck var det ja..

 

vad tusan är det här för prickar??  för tillfället har dom ploppat upp på underarmarna och höger kind, men för några dagar sen hade jag dom all over the place. kliar och ser sjukt ofräscht ut. blä.

 

för det första, nej jag är inte gravid som "anonym" så fint undrat över i kommentatorsfältet
för det andra, anonym eller inte - alla ip adresser går att spåra :)

känner mig lika rund som ett påskägg trots att påsken är slut. att sitta still och bara äta flera dagar i sträck är ingen höjdar-combo men mys har det varit iallafall. fredagen spenderades hos svärmor, lördagen hos mami&papi, söndagen med gänget och en utgång och måndagen spenderades i liggläge i soffan.

idag jobbade jag typ halvdag och sen blev det hemgång. har ju (som ni säkert förstått pga allt mitt gnällande) inte mått bra under en längre tid och med en vilopuls på 100 slag i minuten och lite råd från vårdguiden bar det av till akuten för att checka läget.
fick först träffa en läkare och en sköterska för att ta ett ekg, blodtryck, puls, temp & lämna några rör blod samt svara på massa frågor. ut i väntrummet igen för att ganska snabbt bli förflyttad in i ett sånt där "drapperi-rum" på hjärtakuten. in traskar tre läkare som omringar sängen jag ligger på och börjar fråga mig ytterligare massa frågor, efter en stunds hummande och kliande på hakorna plockar dom fram sina stetoskop och lyssnar och känner tvärs överallt. knappt hinner dom gå därifrån innan det kommer in en sköterska och sticker mig i andra armen, men missar ådern. efter lite grävande men fortfarande ingen träff försöker hon sig på den första armen (där jag redan blivit stucken) men lyckas inte där heller. ut går hon och in kommer en tredje sköterska som tack och lov lyckades fylla ännu flera rör på första försöket, men är lagomt öm i armvecken nu, ja.
efter några timmars väntande i ljudet av ständigt pipande från diverse sökare-, ekg-, och hjärt- maskiner, där man hört hur både yngre och äldre stackare blivit inlagda eller ivägkörda med ilfart och hjärnspökena dansade som aldrig förr, kom iallafall alla provresultaten som visade att jag har en hel del förhöjda värden som ligger på gränsen men än så länge innanför ramarna. det betyder att jag inte befinner mig i ett livhotande tillstånd som behöver medicineras akut men att man måste göra en grundlig utredning på vad som är fel och varför kroppen reagerat som den gör. med största sannolikhet pekar symtomen i dagsläget på stress.
därför så har jag nu blivit sjukskriven och beordrad vila och väntar på att inom dom närmaste dagarna bli kallad på en utredning. skönt att veta att hjärtat fungerar som det ska iallafall!

to be continued...