SÄG HEJ TILL KALLE KANIN
jag vet inte riktigt vart jag ska börja. men denhär helgen har varit en av dom värsta i mitt liv..
i fredags skulle vi ha AW och om jag får säga det själv vart det faktiskt riktigt lyckat! vi hade skitkul! eller, jag hade det iallafall och det såg ut som att dom andra hade det också så, ah. framåt tvåsnåret så börjar jag plötsligt må väldigt dåligt, som om min kropp slutade samarbeta med min hjärna. jag var liksom pigg, vaken och med. men jag vete tusan hur jag ska förklara hur det kändes. min kropp betedde sig iallafall som om jag vore aspackad. sjukt obehagligt. jag undrar faktiskt om jag fick nåt skit i glaset. bestämde mig för att ta en taxi hem och ringde till V som jag & älskling alltid åker med. skönt att ha en taxichaffis privata mobilnummer och veta att han alltid ställer upp och sådära, superschysst!
när jag kliver in i taxin frågar han hur jag mår? jag svarar att jag inte vet, och när jag försöker förklara så känner jag att jag bara sluddrar och knappt kan prata. jätteobehagligt!! han kör iallafall hem mig och som vanligt kliver han ur för att ta en cigg och snacka lite, när han rökt färdigt sa jag att jag skulle gå upp och sova nu, tack för skjutsen och hejdå och som alltid när vi har åkt med V ger vi en hejdåkram. plötsligt tar han ett fast grepp om min rumpa. driljoners tankar springer genom huvudet och jag vänder mig om och går därifrån. in i porten, in i hissen, in i lägenheten, ringer älskling och grinar samtidigt som jag berättar om kvällen. han undrar, precis som alla andra, hur mycket jag har druckit eftersom jag knappt kan prata och jag förklarar igen att jag tror jag har fått något i glaset. efter en stund lägger vi på för att jag ska kissa och borsta tänderna men jag lovar att ringa upp igen när jag ligger i sängen.
lite drygt tre timmar senare vaknar jag. sittandes på toaletten. jag har alltså somnat. rätt upp och ner medans jag kissade. det är så sjukt jävla obehagligt och jag är tacksam att jag var hemma när detta hände. i tre timmar har jag suttit och sovit, hur man lyckas med det utan att sjunka ihop eller något är ju ett under. jag går iallafall och lägger mig, ringer och väcker älskling och berättar att jag somnade och vi bestämmer att höras mer imorgon.
igår när jag vaknade mådde jag sinnessjukt dåligt och låg i soffan hela dagen. hopkurad under två filtar. satte på tvn för att få lite "sällskap" men fick än mer ont i huvudet av ljudet så jag satte den på ljudlös och så fick den va för resten av dagen. hade ont i hela kroppen, som om jag varit magsjuk, hade svårt att stå upprätt. kände ingen hunger men visste att jag måste äta något. funderade på om jag skulle gå till max och köpa mat men jag orkade inte. jag ville inte gå ut. vågade inte gå ut. stog i köksfönstret och stirrade ut för att krypa tillbaks ner i soffan. vid halvåtta på kvällen tog jag mig ner till ica, efter många om och men. vände mig om i vartannat steg och kände mig bara allmänt otrygg. fick i mig lite hembakt pizza tillslut men mådde bara illa när jag åt. orkade inte duka av efter middagen, orkade inte ta hand om den halva pizzan som ligger kvar på plåten, orkade inte diska. vet att music and lyrics gick på tvn, jag tittade utan att se. satt i soffhörnet fram tills tre på natten då älskling ringde och sa att han kommit hem till stugan, när jag hörde hans röst så brast det igen och jag blev hysteriskt ledsen. han sa att jag måste försöka gå och lägga mig men jag ville inte släcka alla lampor, krypa ned under täcket ensam i mörkret. det kändes obehagligt och otryggt. jag kom på att jag hade kalle kanin i en av lådorna under sängen och fiskade upp honom för att slippa känna mig så ensam.
kalle kanin var mitt favoritgosedjur när jag var liten. han har varit med mig precis överallt där jag har varit på semester, om jag har varit på sjukhus, när jag har sovit över hos någon, om vi var iväg på cup och skulle sova där. överallt där man kan tänkas behöva lite extra trygghet så har han varit med. jag kunde inte sova utan honom. som ni ser har han blivit lite gammal och grå men, hallå, han är ju ändå typ 20år gammal. fick honom när jocke döptes. eller egentligen fick jocke honom, han fick två, men mami & papi tyckte vi kunde ha varsin så jocke fick behålla en blå och jag fick den gula. nisse & kalle kanin.
jag somnade någon gång efter halvfem imorse. drömde konstiga drömmar och vid halvnio kunde jag inte sova mer. låg kvar i en timme och försökte somna om men vaknade bara hela tiden igen så jag gav upp och gick upp. ikväll kommer älskling hem efter en weekend i sälen och jag hoppas att det inte dröjer hela kvällen innan vi ses. hade behövt honom hemma i helgen. varför ska man råka ut för sånthär när man är ensam? jag saknar honom massor iallafall. längtar så fruktansvärt tills han kommer hem och kan krama mig. jag behöver trygghet.
