SAKNAD ÄR EN JOBBIG KÄNSLA
dagarna känns evighetslånga samtidigt som dom verkar gå fort när jag tänker efter.. i lördags va vi på clarion och brunchade, mysmysmys! och sen på kvällen firade vi kristins födelsedag, det var superhärligt att få träffa alla igen!! annars rullar dagarna mest bara på..
jag vet typ inte vad jag ska skriva när jag sitter såhär.. har ont i huvudet.
juste! i måndags fick vi åka polisbil också! hah. hjälpte ett gammalt par som fått motorstopp och sen fick vi skjuts tillbaka av polisen! och så satte vi upp gardinerna som jag sytt till bussen, yep.
idag så mötte jag upp sara i stan och plötsligt fick vi en kamera i ansiktet och ska nu vara med i wasabitv (?). haha. sen kom simone och vi gick till kungsan och köpte glass, sen köpte vi en lott för att stödja cancersjuka barn och tänka sig att sara vann första priset som var gratisbiljetter till millesgården, själv vann jag mig en nalle. sen var simone tvungen att dra men jag och sara letade oss in i ölerian och det blev några härliga timmar i solen och en massa prat. svårt att förstå hur länge hon varit borta!! sen kom kristin & robin och vi vandrade iväg till fridays för middag. gottgott, känns som jag typ rullade hem alltså. men kort och gott, härligt sällskap, härlig dag!
kom hem för typ en timme sen och det kändes piss. som alltid när jag är ensam hemma. mitt hjärta begav sig nämligen iväg till sweden rock idag, och kommer inte hem förens på söndag. fyra jäkla nätter all by myself. han har inte ens vart borta ett halvt dygn ännu men det känns som hur länge som helst. fytusan alltså. hatar att vara ensam hemma. eller iallafall att sova ensam. eller att bara veta att hjärtat är långt långt borta och jag inte får känna hans närhet. eller att bara veta att jag inte kommer få någon godnattpuss ikväll.. eller imorgon.. eller dagen efter det.. eller att jag inte kommer få somna tryggt med hans arm runt om mig, hålla honom hårt i handen och känna hans andetag i min nacke..
fyra nätter tänker ni, det är väl en baggis? men nej. när man är kär så är varenda sekund ifrån varandra en hel jäkla evighet, ni vet. och för det andra så behöver jag all min trygghet så nära som möjligt nu när jag själv inte är särskilt stabil. så, dethär är inte alls en baggis, det känns inte bra för fem öre. jag vill dra täcket över huvudet och ligga där tills på söndag. jävla skit vad saknad är en jobbig känsla!
jag vet typ inte vad jag ska skriva när jag sitter såhär.. har ont i huvudet.
juste! i måndags fick vi åka polisbil också! hah. hjälpte ett gammalt par som fått motorstopp och sen fick vi skjuts tillbaka av polisen! och så satte vi upp gardinerna som jag sytt till bussen, yep.
idag så mötte jag upp sara i stan och plötsligt fick vi en kamera i ansiktet och ska nu vara med i wasabitv (?). haha. sen kom simone och vi gick till kungsan och köpte glass, sen köpte vi en lott för att stödja cancersjuka barn och tänka sig att sara vann första priset som var gratisbiljetter till millesgården, själv vann jag mig en nalle. sen var simone tvungen att dra men jag och sara letade oss in i ölerian och det blev några härliga timmar i solen och en massa prat. svårt att förstå hur länge hon varit borta!! sen kom kristin & robin och vi vandrade iväg till fridays för middag. gottgott, känns som jag typ rullade hem alltså. men kort och gott, härligt sällskap, härlig dag!
kom hem för typ en timme sen och det kändes piss. som alltid när jag är ensam hemma. mitt hjärta begav sig nämligen iväg till sweden rock idag, och kommer inte hem förens på söndag. fyra jäkla nätter all by myself. han har inte ens vart borta ett halvt dygn ännu men det känns som hur länge som helst. fytusan alltså. hatar att vara ensam hemma. eller iallafall att sova ensam. eller att bara veta att hjärtat är långt långt borta och jag inte får känna hans närhet. eller att bara veta att jag inte kommer få någon godnattpuss ikväll.. eller imorgon.. eller dagen efter det.. eller att jag inte kommer få somna tryggt med hans arm runt om mig, hålla honom hårt i handen och känna hans andetag i min nacke..
fyra nätter tänker ni, det är väl en baggis? men nej. när man är kär så är varenda sekund ifrån varandra en hel jäkla evighet, ni vet. och för det andra så behöver jag all min trygghet så nära som möjligt nu när jag själv inte är särskilt stabil. så, dethär är inte alls en baggis, det känns inte bra för fem öre. jag vill dra täcket över huvudet och ligga där tills på söndag. jävla skit vad saknad är en jobbig känsla!
Kommentarer
Trackback
