emeliemarianilsson

Igårkväll somnade vi i soffan, som så många gånger förr.

När vi vaknade sisådär 04 på morgonen och förflyttade oss till sängen så fick jag svårt att somna om.

Älskling somnade som en stock och snarkade lätt.

 

Medans jag lyssnade på snarkningarna så kom jag att tänka på en del otäcka saker,

sånt som jag tycker är läskigt och som man absolut inte bör tänka på när man ligger vaken ensam om natten.

Men efter lite fight med mina hjärnspöken så somnade jag också sött, bland det sista jag tänkte var att jag

hoppas att jag inte drömmer massa mardrömmar nu eftersom jag legat och tänkt på massa otäckt!

 

När jag vaknade imorse tänkte jag att jag inte hade drömt alls inatt!

Eller snarare att jag inte kommit ihåg vad jag drömt (eftersom man drömmer varje natt även om man inte minns det)

Men så plötsligt kom jag på vad jag drömt, och mindes hela drömmen i ett svep..

Tack och lov var det inget otäckt eller någon mardröm jag drömt.

 

Jag drömde om mina fina kids. Älskade, saknade kids. 

Det var sommar och jag var ute på prommenad i solskenet. 

Jag promenerar förbi en sandlåda när jag rätt som det är hör "EMME!!"

Vänder på huvudet och där sitter såklart mina favvisar och gräver, och deras småsyskon var där också.

Dom hade växt så det knakat, allihopa, men ändå var dom samma härliga kids.

Vi kramades och dom pratade för fulla muggar och hade lärt sig så många nya ord!

Jag blev kvar där i sandlådan, grävandes och lekandes och nästan grät av lycka.

Sen tog drömmen slut.

 

Tänk vad länge sen det var vi sist sågs.

Men ni ska veta att jag tänker på er varje dag.

Önskar att ni minns mig också.

Jag saknar er så det ibland gör ont i hjärtat.

Hoppas att ni har det bra.

Mina fina små kids.