KAOS
Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska publicera detta inlägg eller inte.
Men nu väljer jag att göra det. Jag skäms, men dethär är sanningen.
Men nu väljer jag att göra det. Jag skäms, men dethär är sanningen.
Igår fick jag ett totalt meltdown.
Pressen över att vara en bra flickvän, en bra dotter, en bra vän.
I kombination med att jag borde ha ringt dit, kolla upp detdär, skrivit till dendär, frågat dethär osv.
Och som grädde på moset så får jag inga pengar in på kontot just nu, utan jag kostar bara pengar.
Pressen över att vara en bra flickvän, en bra dotter, en bra vän.
I kombination med att jag borde ha ringt dit, kolla upp detdär, skrivit till dendär, frågat dethär osv.
Och som grädde på moset så får jag inga pengar in på kontot just nu, utan jag kostar bara pengar.
Jag bröt ihop totalt och.. jösses vad jag skäms nu.. men jag slängde min iphone i golvet.
Den gick såklart sönder och är numer obrukbar.
Dumt? Onödigt? Korkat? Klantigt? Jag vet.
Varför? Jag vet inte.
Jag kan nog inte förklara så att ni som inte vet hur det är att befinna sig i en sånhär situation förstår.
Det blev svart bara. Jag tänkte inte. Inte alls.
Jag ville skrika rakt ut tills jag gick i miljoner bitar men jag skrek inte.
Jag kan nog inte förklara så att ni som inte vet hur det är att befinna sig i en sånhär situation förstår.
Det blev svart bara. Jag tänkte inte. Inte alls.
Jag ville skrika rakt ut tills jag gick i miljoner bitar men jag skrek inte.
Istället åkte det kraftfulla skriket rakt ut i armen och ner till handen och där fanns min telefon som med all kraft fick smaka på vardagsrumsgolvet.
När mitt hjärta fick mig att sätta mig ner på hallgovlet och försöka ta det lugnt fortsatte aggretionen att forsa inom mig.
Som en vild småunge som sparkar och slår i golvet slog jag istället mig själv i benet.
Det gjorde inte ont där och då men det var uppenbarligen hårt för jag har där nu ett blåmärke, och det gör ont nu.
Som en vild småunge som sparkar och slår i golvet slog jag istället mig själv i benet.
Det gjorde inte ont där och då men det var uppenbarligen hårt för jag har där nu ett blåmärke, och det gör ont nu.
Sen tog ångesten över och jag sjönk ihop i en hög.
Varvade gråten med att hyperventilera.
Blev snorig av all gråt och hostade tills jag trodde att jag skulle spy.
Varvade gråten med att hyperventilera.
Blev snorig av all gråt och hostade tills jag trodde att jag skulle spy.
Stackars älskling som får uppleva allt dethär.
Min mami kom hit också.
Stackars henne också som också fick se mig sådär.
Jag skäms så jävla mycket.
Stackars henne också som också fick se mig sådär.
Jag skäms så jävla mycket.
Jag skäms för att jag haft sönder min telefon helt i onödan, sjutusen spänn, som jag inte har, tack och hej.
Men å andra sidan så bryr jag mig inte om telefonen, det är ett materiellt ting och den har inga känslor.
Jag har viktigare saker att bry mig om än materiella ting. Min kära pojkvän och familj.
Men å andra sidan så bryr jag mig inte om telefonen, det är ett materiellt ting och den har inga känslor.
Jag har viktigare saker att bry mig om än materiella ting. Min kära pojkvän och familj.
Jag känner både skuld och skam för allt som jag orsakar dem. Denhär jävla karusellen.
Jag skäms över hur jag betedde mig igår och det grämer mig nåt så fruktansvärt att jag inte kan svara på varför.
Jag skäms över hur jag betedde mig igår och det grämer mig nåt så fruktansvärt att jag inte kan svara på varför.
Det gör mig så jävla ledsen att jag vet att jag sårar de mest dyrbara jag har i livet.
Idag så har jag fortfarande ont i huvudet efter gårdagens urladdning.
Ögonen känns som dom ska ploppa ut.
Det känns som om jag inte sovit på en vecka och jag är svart under ögonen.
Jag mår illa.
Jag har ett blåmärke på benet och det gör ont när jag går.
Jag har en trasig iphone som inte fungerar.
Ögonen känns som dom ska ploppa ut.
Det känns som om jag inte sovit på en vecka och jag är svart under ögonen.
Jag mår illa.
Jag har ett blåmärke på benet och det gör ont när jag går.
Jag har en trasig iphone som inte fungerar.
Samtidigt som jag skäms över ovanstående och har ont i både huvud, ögon, magen och benet.
Så sitter den värsta smärtan i själen.
Det gör så ont i mig att se hur ont det gör i mina närmaste.
Det gör så jävla ont att jag inte kan förklara vad eller varför saker händer.
Det gör så jävla ont för det sista jag vill är att såra er. Förlåt.
Det gör så jävla ont att leva med räddslan att ni en dag inte orkar stå ut med mer.
Jag kan ju faktiskt inte kräva att ni ska orka med hur mycket kaos som helst.
Jag älskar er. Tack för att ni finns för mig.
Kommentarer
Postat av: Marie
Må bättre vännen. Kikar in på din blogg ibland! Så ledsamt och läsa om hur dåligt du mår, dock är ju bloggen ett bra sätt att skriva av sig på. Det behövs ibland. Kasta ett äpple i golvet nästa gång, hörde att det kan få en att fyra av ett litet leende.
Styrkekramar till dig!!
Postat av: Mamma
Du har inget att skämmas för. Vi finns här för varandra. Nu går vi mot ljusare tider. Du har all vår kärlek. Kramis
Trackback
