NÄR ENERGIN ÄR SLUT
jag är less. totalt less. less less less less less less less less less. så sjukt jävla less. ja.
hur länge ska man orka ge utan att känna att man får något tillbaka?
mitt nya jobb suger ut energin ur mig som en vampyr som suger blod. och jag vet att jag borde vara glad som har fått en tillsvidareanställning på rak arm och att vissa inte ens har ett jobb och så vidare. men att i stort sett varenda dag komma hem och vara totalt tömd på energi? att varje morgon känna att man inte orkar. dels för att jag är trött för att jag är så stressad att jag sover otroligt dåligt nowadays, men mestadels för att jag bara inte orkar med en dag till. jag har så dåligt samvete gentemot barnen, jag har blivit en grining tjatmoster istället för en rolig pedagog. men jag orkar liksom inte. jag orkar inte bjuda till. hemskt är det! men min energi är slut. och inte tusan hittar jag tillräckligt med tid att ladda upp batterierna heller. jag bara far runt från jobb till träningar till möten. kommer tidigare, blir tvungen att jobba över. är det värt det? att komma hem och vara totlat slut v a r e n d a d a g? jag undrar faktiskt. jag tror inte det. man ska inte behöva må såhär. det är ohälsosamt.
jag har ingen lust att resa mig ur soffan nu heller där jag ligger nedbäddad under en filt. för jag är trött. och jag fryser. men mest för att jag tycker att det känns lite olustigt kring hela innebandybiten just nu. det som håller på att hända efter att vi haft ett evighetslångt lagmöte i måndags känns inte helt ärligt. eller faktiskt fruktansvärt oärligt. och att man, när man pratar om förändringar och hur vi ska göra saker bättre, inte ens är villiga att vänta på resultat, då vetetusan. man måste ju ges en chans till förändring innan man klipper någon helt? ellerhur!? ah. nu verkar iallafall karusellen vara igångdragen men jag vet inte om jag kan stå där och låtsas som ingenting. och beroende hur det blir och vad som isåfall skulle vara ersättaren så är jag inte så säker på att jag är villig att fortsätta och fullfölja denhär säsongen. tråkigt men sant. ska man genomföra en sånhär grej så måste det bli till det bättre. men jag är inte så säker på att det blir så tyvärr. bara att vänta och se. jobbigt med ovissheten bara..
jag vill stanna hemma i soffan. jag vill att älskling kommer hem från replokalen nu och kryper ner under filten med mig. jag vill ligga här hela kvällen och bara lyssna på hans hjärtslag. jag vill njuta av närheten och iallafall försöka koppla bort omvärlden en stund. jag vill bara få vara. utan att behöva göra någonting. jag vill dra täcket över huvudet och sova tills semestern. minst.
hur länge ska man orka ge utan att känna att man får något tillbaka?
mitt nya jobb suger ut energin ur mig som en vampyr som suger blod. och jag vet att jag borde vara glad som har fått en tillsvidareanställning på rak arm och att vissa inte ens har ett jobb och så vidare. men att i stort sett varenda dag komma hem och vara totalt tömd på energi? att varje morgon känna att man inte orkar. dels för att jag är trött för att jag är så stressad att jag sover otroligt dåligt nowadays, men mestadels för att jag bara inte orkar med en dag till. jag har så dåligt samvete gentemot barnen, jag har blivit en grining tjatmoster istället för en rolig pedagog. men jag orkar liksom inte. jag orkar inte bjuda till. hemskt är det! men min energi är slut. och inte tusan hittar jag tillräckligt med tid att ladda upp batterierna heller. jag bara far runt från jobb till träningar till möten. kommer tidigare, blir tvungen att jobba över. är det värt det? att komma hem och vara totlat slut v a r e n d a d a g? jag undrar faktiskt. jag tror inte det. man ska inte behöva må såhär. det är ohälsosamt.
jag har ingen lust att resa mig ur soffan nu heller där jag ligger nedbäddad under en filt. för jag är trött. och jag fryser. men mest för att jag tycker att det känns lite olustigt kring hela innebandybiten just nu. det som håller på att hända efter att vi haft ett evighetslångt lagmöte i måndags känns inte helt ärligt. eller faktiskt fruktansvärt oärligt. och att man, när man pratar om förändringar och hur vi ska göra saker bättre, inte ens är villiga att vänta på resultat, då vetetusan. man måste ju ges en chans till förändring innan man klipper någon helt? ellerhur!? ah. nu verkar iallafall karusellen vara igångdragen men jag vet inte om jag kan stå där och låtsas som ingenting. och beroende hur det blir och vad som isåfall skulle vara ersättaren så är jag inte så säker på att jag är villig att fortsätta och fullfölja denhär säsongen. tråkigt men sant. ska man genomföra en sånhär grej så måste det bli till det bättre. men jag är inte så säker på att det blir så tyvärr. bara att vänta och se. jobbigt med ovissheten bara..
jag vill stanna hemma i soffan. jag vill att älskling kommer hem från replokalen nu och kryper ner under filten med mig. jag vill ligga här hela kvällen och bara lyssna på hans hjärtslag. jag vill njuta av närheten och iallafall försöka koppla bort omvärlden en stund. jag vill bara få vara. utan att behöva göra någonting. jag vill dra täcket över huvudet och sova tills semestern. minst.
Kommentarer
Trackback
