emeliemarianilsson

här om morgonen påväg till jobbet så hade jag owl city - the saltwater room på repeat. medans jag satt där
på bussen gick solen upp över trädtopparna och jag kunde känna hur den värmde mitt ansikte. att solen
lös mig rätt i ögonen och jag hade lämnat mina solglasögon hemma störde mig, faktiskt, inte alls. jag är en
såndär som annars hatar att åka buss. för små bussar med för många människor på som trängs och svettas,
luften tar slut, man knuffas hit och dit, folk snorar och hostar (för tillfället är jag en av dem) och det är bara
allmänt äckligt. men just denhär morgonen så hade jag lyckats få en sittplats. en fönsterplats. och det var
faktiskt inte så mycket människor på bussen som det brukar vara. vilket gjorde att det heller inte blev svettigt
och syrefattigt. så medans jag satt där med huvudet lutat mot rutan och solen i ansiktet, och med
the saltwater room på repeat så kom jag och tänka på vilket fantastiskt liv jag faktiskt har, och lever.
jag har så otroligt mycket att vara lycklig över! jag är så jäkla lycklig!!
kärlek, vänner, familj, jobb. det känns som jag har allt. 
i love my life!


det enda jag är lite olycklig över är benhinneinflammationen. den sätter liksom stopp för innebandyn..