emeliemarianilsson

inga ord i hela världen kan förklara hur lycklig du gör mig, hur kär jag är i dig och hur mycket jag älskar dig.
du är allt för mig, du snurrar min värld, du får det att pirra i hela kroppen, du gör mig hel. du&jag älskling. alltid.
jag älskar dig massor massor massor massor massor massor maaaaaassor!

 

facebookade lite och hamnade av en slump på en sida där jag fann detta..
 

Förnamn: Emelié Maria
Tilltalsnamn: Emelié
Efternamn: Nilsson
 

Ålder: 22 år, 3 månader och 7 dagar
Född för antal dagar sedan: 8 134 dagar
Född på vilken veckodag: Fredag
 

KINESISK ASTROLOGI
Födelseår: 4687 (enligt månkalendern)
Element: Jord
Djur: Orm
Typiska egenskaper för en orm är: Klok, tankfull, vaktande, långsamtgående.
Typiska egenskaper för elementet jord är: Beslutsam, driftig, tålmodig.

STJÄRNTECKEN
Stjärntecken: Skorpion (23 oktober - 21 november) känslig, intuitiv och negativ
Nyckelord: Skapelse, födelse, död, sex, pånyttfödelse, lidelse, forskning, hemlighetsfullhet
Färg: Mörkrött
Metall: Stål
Stenar: Topas och malakit

Skorpionen strävar ständigt efter förfining och nyskapande. Zodiakens mest sexuella och passionerade tecken. Passionen styr allt skorpionen gör, inget är halvdant, ständigt allt eller inget!! Passionen kan även leda till våldsamhet och kriminalitet. Ärelysten, intensiv och lägger ned stor möda på sådant han anser viktigt. Om intensiteten missriktas kan det leda till grymhet, hämndlystnad och till och med till andras död!... Men som vän är han den mest lojala av alla. Skorpionen har bättre självkännedom än de flesta andra och kanske är det just därför han ofta är tystlåten och hemlighetsfull. Kan plötsligt ändra livsinriktning om det passar honom. Skarpsynt och förmåga att reda ut problem. Skarpt intellekt och sarkastisk. Måste ha stor sexuell aktivitet för att inte bli hämndlysten, svartsjuk och grälsjuk.

Lämpliga yrkesval: Allt som har i uppgift att hjälpa andra, ex. Psykolog, kirurg, forskare, polis, detektiv, helbrägdagörare, lärare.
Fysiska kännetecken: Kraftig, markerade skarpa ansiktsdrag och genomträngande blick-
Känsligaste kroppsdel: Könsorgan och urinblåsa
 

SÅ VAD SÄGER NI? STÄMMER DETTA IN PÅ MIG? HAHA..

 

varför bor ni så långt ifrån mig?

 

en minst sagt hektisk vecka har sprungit förbi. sjuka kollegor och planering inför föräldramöte har resulterat i jobb upp över öronen och sena kvällar. i tisdags blev det dock en jobbpaus när jag och älskling var på fondueboden för att mysa lite extra dagen i ära, såååååå gott. supermysig kväll! och i onsdagskväll överraskade jag med hjärtpizzor (bilden) fortfarande i extra mysmode från allahjärtansdag. annars har jag bara varit dötrött och hamsterhjulet spinner snabbare än vad jag orkar springa. plötsligt var det helg och jag har inte hunnit planera någonting? jag har hittills spenderat hela lördagen i liggläge under täcket. jag är slut. öm i kroppen. ledsen. utmattad. jag orkar inte längre. jag har inget mer av mig själv att ge känns det som. jag hinner aldrig tanka och nu är alla reservdepåer tomma sedan länge. jag känner mig ensam, ni vet sådär ensammast i världen som man kan känna ibland?

just idag tycks alla vara sjuka, bortresta, jobba eller plugga. som vanligt då med andra ord. och älskling är på rock awards. just idag hade jag behövt att någon av er var tillgänglig, att någon av er ringde och kikade läget, inte för att jag är så bra på det själv längre, förlåt för det. men när man förtjänar något minst behöver man det oftast mest. just idag hade jag behövt lite extra kärlek och uppskattning, närhet, glädje och massa skratt. jag vill skratta, men mungiporna är närmre golvet än någonsin. jag vill inte vara här ensam men jag skulle inte orka prata med någon. jag vill bara va. bara få vara nära och tanka lite energi. ni kanske inte fattar så mycket alls av det här inlägget och undrar vad jag svamlar om? det kanske kommer som en chock när jag plötsligt visar mig svag? det starkaste en människa kan göra är att våga visa sig svag. jag vet att ni också har befunnit er här där jag är nu. där man känner sig liten, ensam, övergiven & bortglömd. och även om så inte är den verkliga sanningen, så är det min sanning, min verklighet.

 

bara bäst helt enkelt!

 

jag vet inte riktigt vart jag ska börja. men denhär helgen har varit en av dom värsta i mitt liv..

i fredags skulle vi ha AW och om jag får säga det själv vart det faktiskt riktigt lyckat! vi hade skitkul! eller, jag hade det iallafall och det såg ut som att dom andra hade det också så, ah. framåt tvåsnåret så börjar jag plötsligt må väldigt dåligt, som om min kropp slutade samarbeta med min hjärna. jag var liksom pigg, vaken och med. men jag vete tusan hur jag ska förklara hur det kändes. min kropp betedde sig iallafall som om jag vore aspackad. sjukt obehagligt. jag undrar faktiskt om jag fick nåt skit i glaset. bestämde mig för att ta en taxi hem och ringde till V som jag & älskling alltid åker med. skönt att ha en taxichaffis privata mobilnummer och veta att han alltid ställer upp och sådära, superschysst!
när jag kliver in i taxin frågar han hur jag mår? jag svarar att jag inte vet, och när jag försöker förklara så känner jag att jag bara sluddrar och knappt kan prata. jätteobehagligt!! han kör iallafall hem mig och som vanligt kliver han ur för att ta en cigg och snacka lite, när han rökt färdigt sa jag att jag skulle gå upp och sova nu, tack för skjutsen och hejdå och som alltid när vi har åkt med V ger vi en hejdåkram. plötsligt tar han ett fast grepp om min rumpa. driljoners tankar springer genom huvudet och jag vänder mig om och går därifrån. in i porten, in i hissen, in i lägenheten, ringer älskling och grinar samtidigt som jag berättar om kvällen. han undrar, precis som alla andra, hur mycket jag har druckit eftersom jag knappt kan prata och jag förklarar igen att jag tror jag har fått något i glaset. efter en stund lägger vi på för att jag ska kissa och borsta tänderna men jag lovar att ringa upp igen när jag ligger i sängen.
lite drygt tre timmar senare vaknar jag. sittandes på toaletten. jag har alltså somnat. rätt upp och ner medans jag kissade. det är så sjukt jävla obehagligt och jag är tacksam att jag var hemma när detta hände. i tre timmar har jag suttit och sovit, hur man lyckas med det utan att sjunka ihop eller något är ju ett under. jag går iallafall och lägger mig, ringer och väcker älskling och berättar att jag somnade och vi bestämmer att höras mer imorgon.
igår när jag vaknade mådde jag sinnessjukt dåligt och låg i soffan hela dagen. hopkurad under två filtar. satte på tvn för att få lite "sällskap" men fick än mer ont i huvudet av ljudet så jag satte den på ljudlös och så fick den va för resten av dagen. hade ont i hela kroppen, som om jag varit magsjuk, hade svårt att stå upprätt. kände ingen hunger men visste att jag måste äta något. funderade på om jag skulle gå till max och köpa mat men jag orkade inte. jag ville inte gå ut. vågade inte gå ut. stog i köksfönstret och stirrade ut för att krypa tillbaks ner i soffan. vid halvåtta på kvällen tog jag mig ner till ica, efter många om och men. vände mig om i vartannat steg och kände mig bara allmänt otrygg. fick i mig lite hembakt pizza tillslut men mådde bara illa när jag åt. orkade inte duka av efter middagen, orkade inte ta hand om den halva pizzan som ligger kvar på plåten, orkade inte diska. vet att music and lyrics gick på tvn, jag tittade utan att se. satt i soffhörnet fram tills tre på natten då älskling ringde och sa att han kommit hem till stugan, när jag hörde hans röst så brast det igen och jag blev hysteriskt ledsen. han sa att jag måste försöka gå och lägga mig men jag ville inte släcka alla lampor, krypa ned under täcket ensam i mörkret. det kändes obehagligt och otryggt. jag kom på att jag hade kalle kanin i en av lådorna under sängen och fiskade upp honom för att slippa känna mig så ensam.
kalle kanin var mitt favoritgosedjur när jag var liten. han har varit med mig precis överallt där jag har varit på semester, om jag har varit på sjukhus, när jag har sovit över hos någon, om vi var iväg på cup och skulle sova där. överallt där man kan tänkas behöva lite extra trygghet så har han varit med. jag kunde inte sova utan honom. som ni ser har han blivit lite gammal och grå men, hallå, han är ju ändå typ 20år gammal. fick honom när jocke döptes. eller egentligen fick jocke honom, han fick två, men mami & papi tyckte vi kunde ha varsin så jocke fick behålla en blå och jag fick den gula. nisse & kalle kanin.
jag somnade någon gång efter halvfem imorse. drömde konstiga drömmar och vid halvnio kunde jag inte sova mer. låg kvar i en timme och försökte somna om men vaknade bara hela tiden igen så jag gav upp och gick upp. ikväll kommer älskling hem efter en weekend i sälen och jag hoppas att det inte dröjer hela kvällen innan vi ses. hade behövt honom hemma i helgen. varför ska man råka ut för sånthär när man är ensam? jag saknar honom massor iallafall. längtar så fruktansvärt tills han kommer hem och kan krama mig. jag behöver trygghet.

 

jag har ju sugit på karamellen angående usa-jeansen i en evighet nu, behållt lapparna på och funderat. men när jag spatserade genom centrum häromdagen påväg hem från jobbet så fick jag syn på ett annat par jeans, också med lappar framtill men bara i jeanstyg. jag gick in i affären för att få klämma och känna lite och då fick jag istället syn på dessa. emelie stog det på dom! eller ja, nästan iallafall. gick iallafall hem och hämtade usa-jeansen och bytte dom mot dessa istället. bytt är bytt och kommer aldrig igen. eller?